Oskrivna regler och traditioner

Än så länge har vi en levande landsbygd i Sverige. Vid denna årstid vaknar landskapet ur sin vinterdvala och ljuset kommer tillbaka.
Jag har i många år bott ute på landsbygden från att varit uppväxt i storstan. Nu är jag åter i stan, mitt i stan och det är trevligt men saknar landsbygden.
Mannen som är en man som inte räds förändringar vill gärna följa med ut på landet.
nu kommer jag till det rubriken syftar på och här blir det ett hopkok av sanning och fritt tänkande.
bilden hittade jag för några veckor sedan då vi var ute på turne och den har etsat sej fast. Alltså åkte vi förbi idag och fotograferade. Mitt på en anslagstavla utanför en lanthandel satt denna affisch. Alla andra var dataskrivna utom denna knytis på Åsborgen. Denne någon har lagt ner arbete på att göra den, olika färger lite blommor och så. Och framförallt den fastnar i minnet.
Tänk er nu att vi går på knytis i en liten by i Sörmland eller Västmanland. Vad ska vi ta med? Kakor? har vi något gammalt hemligt recept sedan fyra generationer tillbaka? Eller duger något bakverk från Leila bakar i Frankrike? Kanske göra lite sill? men var sk sillen komma ifrån?
Jag tror att för att fixa ett knytis då behövs ett riktigt bra recept...
Alla oskriva regler som är hopplösa att följa eftersom de egentligen inte finns men ändå inte. Kyrkokören startar inte på hösten förrän potatisen tagits upp, jaha och när är det då? Finns inte skurlov och potatislov längre...fast det kan vi införa.
Kommer ihåg när jag skulle koka soppa med två äldre damer, är plattan varm sa ena damen och la handen på plattan, ja det är den sa hon och jag hade hjärtat i halsgropen. Men en gammal bondmoras hand är härdad.
Hembygdsgårdar lever fortfarande men håller på att försvinna och här hör man ofta, den yngre generationen vill inte ta vid, det är inte den sanning jag set utan dessvärre är det som recepten...det finns en hierarki även på landsbygden och de äldre, inte alla men en del vill inte dela sina kunskaper och då blir det svårt för någon att ta över. Allt för många gånger har jag sett unga krafter som vill men inte släpps in och plötsligt en dag ligger kunskapen med en stroke och då är plötsligt kunskapen borta.
Vi måste alltså hjälpas åt att få vår landsbygd att överleva!! Jag tror att jag ska anmäla oss till Knytis....får väl gå till någon delikatessdisk och handla, för receptet är ju verkligen hemligt i ordets rätta bemärkelse
Önskar er alla en riktigt trevlig helg

Byta riktningar

Namnförslag

Jag har under många år funderat på ett nytt efternamn. Ibland har jag bytt men då genom giftermål. Den här gången vill jag byta alldeles av mej själv. Mannen som är en sann optimist ville hänga på. Alltså letade jag mej in på PRV sidan. Där har jag som sagt varit förr och det finns en massa skojiga namn man kan heta. Mannen drog upp diabilden på tv skärmen så vi skulle se, eller han rättare sagt, själv bär jag glasögon så jag ser.
Så började jag och visade hur det gick till, konkret och bra. Vi fick några okey förslag som vi skrev ner. Sen var det mannens tur. Resultatet fick mej att skratta, i stort sett alla namn lät som Ahmed och så. Jag frågade då om vi skulle passa på och byta religion också och om jag skulle börja bära sjal? Men det gör du ju jämnt svarade mannen och nålar har vi kvar sedan jul...provade igen och fick fram riktigt bra förslag och slapp byta religion. Skönt och slippa slöja ,jag skulle bli så svettig...
Nu kom mannen på att även han skulle byta namn. De nya var mycket roligare än det han har. Tänk vad glad din mamma och moster skulle bli! Det är sant de klarar inte ens hans förnamn i dagsläget trots idog träning.
Måste meddela arbetsförmedlingen då sa mannen och jag brast ut i gapskratt. Det är en myndighet du absolut inte måste meddela, du är är ju sjukpensionär? Ja det är sant sa mannen, då slapp vi det också.

Efter att ha haft en sömnlös natt på grund av två pälstroll som spelade fotboll med mitt ena pärlörhänge, har vi äntligen bestämt att vi måste ha en större bostad. Lyckade hitta ett objekt en bit utanför stan. Hittade ritning tom. Men skulle vi få in vår säng? Matematik är ingens starka sida och vi tog till hjälp för att komma fram till hur mycket 12 kvm är. Då tog mannen fram måttbandet och mätte sängen, ett mått som vi faktiskt vet, men det blir så där vimsigt hos oss rätt ofta. Pälsbollarna hjälpte till, båda två och jagade mått bandet. Kom då och tänka på reggio Emilias förhållningssätt där några barn ska hjälpa den lokale snickaren att mäta hur stort ett bord ska vara. De har inget måttbandet utan använder en sko. Alltså får snickaren mått på ett bord som ska vara lika långt som 10 skor. Kanske pälsbollarna kan lämna måttet i antal svansar? Fast Blondies Maine coon svans är mycket längre än Hyacinths lilla svans.....nåja de löser det säkert.
Nu har vi läst om det lilla samhället. Det finns en orienteringsklubb där, kommer inte på fråga sa jag och tänkte på förra sommaren när mannen var vilse i 5,5 timme och jag körde 13 mil och letade. Det ända han svarade var väg 288 så något har mannen utan körkort lärt sej, vägnummer är bra riktmärken. Det finns ett elljusspår läste jag vidare, vad bra sa mannen tänk om det finns lampor i spåret......
Jaja spännande är det i allafall....

Nya i Världen

Två små nya människor

När jag var två år , flyttade min familj hit från Finland. Jag var yngst i en syskonskara på fyra. Mamma och pappa var med. Senare utökades familjen med en hund, Jerry, en svart schäffer. Vi hamnade i Eskilstuna i en fin lägenhet med rinnande vatten tom ett badkar. Ingen av oss kunde svenska men det var många finnar som flyttade hit och vi hjälptes åt.
Började på svenskt dagis och då kom det svenska språket fort.
Vi hade det bra men ändå var höjdpunkterna när vi åkte till Finland på semester. Allt var sej likt där.
Dags att börja skolan, det var tråkigt!!! Jag kunde inte sitta still och fick ständigt skäll....
I andra klass dog min pappa och vi flyttade till Ängsholmen. Jag började skolan i Torshälla, det var tråkigt!!!!
Musiken har alltid varit mitt liv. Och en ny musikstil krävde en helt ny outfitallt från hår till skor. Om någon på den här tiden vetat vad hyperaktivitet och dyslexi varit, då hade säkert min skolgång varit bättre och min allmänbildning.
Men det finns hopp säger min sambo och tillika privatlärare, älskar henne

En liten flicka är också med på kortet, tre år gammal. Kortet är taget på Eggeborns . Den här flickan föddes i en egen kull, inte en ända syster eller bror. Hennes mamma var hemma med henne, inget dagis. När flickan skulle börj på lekis hade en fröken hand om även andra barn, det tyckte flickan var konstigt...
Den här lilla familjen åkte jämnt till Skåne, mamman och pappan var därifrån. De pratade lite konstigt, men hon förstod.
Hon älskade sin skolgång och fortsatte studera i många år. Jobba i olika stadier. Men den roligaste eleven är ändå den lille finske pojken. Älskar honom och ser också vilka framsteg det går att göra med diverse pedagogiska knep.
Allt gott

Råttan på repet

Chalt paint

Härligt Lantligt är en sida på face book som ger mycket inspiration och framförallt ny kunskap. För några veckor sedan fick vi höra talas om Chalk paint. Vi beställde en provburk och målade allt vi kom över..jodå det fungerande inget förarbete och extremt kort torktid. alltså bestämde vi oss för att göra om byrån vi släpat hem. Vi fortsatte med old white kulören samt att vi köpte en burk vax. Detta har vi nu sysselsatt oss med i flera dagar....färgen luktar inte men det gör vaxet.....tror både vi och pälstrollen varit lite mer snurriga än vanligt...
Till sist blev vi i allafall nöjda. Målade flera gånger, kom på att vi skulle ta bort beslagen, skriuvade ut36 st små, små skruvar, tappade inte bort någon! La i beslag och skruvar i en lösning av diskmedel och vinsyra, skruvade i 36 st skruvar utan att tappa bort någon..
Idag fick byrån åka på mattan in till sin plats. På samma tur åkte också Blondie det tyckte både hon och byrån var skojigt !
Sen började fas två dags att lägga in kläder i byrån, vilketinnebar att det blev en omfördelning i alla garderober. Nu hittar vi bättre tom lakan och handukar.
En viss rensning hade behövts för i det här hemmet är det mannen som har mest kläder, väldigt mycket kläder.. i våras tyckte jag att vi skulle köpa shorts åt honom...sen hittade vi en låda med 7 par och då stod vi över det inköpet....
Go kväll

I barndomens fotspår

-

Idag är det jag Erkki som bloggar.
Det är en tidig morgon, året är 1973. Allt är packat för min vistelse på kollo. Trots att jag skrikit och gråtit så tårarna sprutade var det ingen som lyssnade, jag skulle till kollo hur mycket jag än protesterade....bussen kom och jag och brosan klev på. Målet var Sågarsvedens kollo strax utanför Ärla.
Vi sov i en stor sovsal men vi fick inte sova så länge vi ville utan upp och äta frukost....jag var inte ens hungrig, jag ville sova!
En kväll var det disco, killarna i en rad och tjejerna i en rad. Jag ville inte dansa! Jodå det ska du sa personalen. Nä jag rymde och stack ner till stranden med mitt metspö...där fick jag vara ifred i allafall. Badade gjorde jag inte, rädd för vatten som jag var och kallt var det också.
Ringde hem till morsan och sa: JAG VILL INTE VARA HÄR! men va hjälpte det...jag fick stanna kvar.

Jag såg en stig bakom huset och fick nägra av de svenska ungarna att hänga på så vi stack när personalen hade annat för sej. När stigen slutade låg där ett hus, dörren var olåst och med allt det mod som några små ungar kunde uppbringa, gick vi in.Vi ropade halå, hallå, inget svar. Vi drog oss mot dörren och då såg jag en stor skepnad! Då fick vi fart under sulorna! va rädda vi var!
Bäst tyckte jag om att leka nere vid bäcken med barkbåtar.
Efter fyra veckor fick jag äntligen sätta mej på bussen och åka hem. Det var första och sista gången jag var på kollo!

Idag efter 40 åkte vi dit för att se oss omkring. Det mesta var sej likt , bara dassen var flyttade. Som vuxen kan man se hur oerhört vackert det är på kolloplatsen. Många minnen väcktes till liv. Min sambo sa att jag skuttade runt som en liten pojke med ett stort leende. Inte så konstig , jag visste att jag skulle få åka hem direkt!!

Möte på banken

Maniken hade slutat fungera, inte ett liv...den ville inte mer helt enkelt kanske lite överansträngd..
Så vi gick till banken, mannen var med eftersom jag efter ett år här i stan inte hittar speciellt bra. Tycker det mesta handlar om Fristadsorget och där är det fullt med gropar som man kan trilla i om man som jag oftast går och funderar på något nytt projekt...
Men i dag var det alltså projekt felsöka maniken. Vi kom in på banken och tog vår nummerlapp. Det var några nummer före. På samma bänkrad satt en liten tant med vit mössa, klarröd jacka och mycket blonderat hår uppsatt i två flätor. När vi skulle sätta oss la hon armen på stolen intill sej och markerade att någon närkontakt ville hon inte ha. Sen kom det iallafall en gubbe och snodde den platsen, då reste sej tanten och gick till några andra bänkar. Plötsligt ropades många nummer upp ingen reagerade så det blev vår tur. Då kom tanten ångandes för hon hade ett nummer tre nummer tillbaka. Hon började tala med kassörskan om det fanns fler karameller än de på bordet? Kanske några bakom disken? Nä det fanns det inte. Då ville hon ha 10 guldtior och 10 silverfemmor, vilket hon också fick. Måste erkänna att vi fortfarande funderar på vad hon ska göra med dem....
Jaja vi fick iallafall batterier till maniken och nu vill den fungera.
Tänk om tanten drar ut alla sina tänder och själv leker tandfe...

En man i byrån

Efter mycket stök och bök, med kläder i sängbord, tröttnade vi på våra dåliga eller obefintliga förvaringsmöjligheter. Mycket letande blev det, fram  och tillbaka. Mannen är en van  blocket letare och hittade en byrå med sex lådor. Lagom sliten av tidens gång. bra pris också. Frågan var hur vi skulle transportera den....men som den optimistiske man han är , tog han måttbandet och gick ner till bilen. Kom tillbaka och konstaterade att det skulle gå fint!

FAKTA

Vi har en Huyndai I 10 och vi skulle transportera en byrå som var 140 cmlång och 80 cm bred.

När vi kom fram till Västerås, det är ca 3,5 mil såg vi att byrån var precis det vi ville ha men den var stor i förhållande till bilen.Han som sålde måste ha funderat hur vi i allsin dar ens kunde tro att det skulle gå...

Men som den vänliga själ han var så hjälpte han oss att trycka in vår byrå.. den fick ha benen utanför bilen, byrån alltså inte försäljaren, haha. Sen var det dags att knöla in oss själva, mannen är 186 cm lång....ett tag funderade jag på att lägga honom i byrålådan eller sälja honom på bakluckeloppis. Men han fick följa med , smile
Vi tog alla småvägar och körde i 40 km i timmen, vi kanske skulle kunna ha en EUbil??
ja ja hem kom vi och en snäll vän hjälpte till att bära upp vår byrå, tack.
Vi tyckte att det var konstigt att inte Blondie kom och mötte oss när vi kom hem....inte så konstigt eftersom hon suttit instängd i klädkammaren hela dagen...
Nu är det kväll och det hettar i kinderna för mycket luft har vi fått i dag genom en öppen baklucka, smile