Årskrönika

Ett år har gått sedan våra vägar möttes. Det var ett dramatiskt möte...jag var på väg till ett skyddat kvinnoboende och skulle bara ta en fika med den trevlige man jag pratat mycket med över nätet. Hur jag tordes kan jag inte svara på så sargad som jag var, men ibland styr ödet våra vägar och förmodligen en högre makt... Idag har vi varit tillsammans dygnet runt med något kort uppehåll som längst 5,5 timme då mannen var vilse i skogen hos mina föräldrar, smile. Annars har vi gjort allt tillsammans. Han har varit min fasta punkt så att jag kunnat komma tillbaka igen och idag står jag stadigt med fötterna på jorden. Jag har haft en fantastisk tur med proffessionell hjälp och kan idag se framåt i ett lugnt tempo. De flesta av mina ärr har läkt.
Jag då säger mannen här är min del av året som gått. Mitt liv är helt förändrat, från början var jag så arg att någon kunde göra denna kvinna så illa. Men jag insåg att det trots allt var en stark kvinna med en oerhörd karisma. Mitt liv är idag helt förändrat, jag har fått den allra bästa lärare man kan önska. Jag med mina svårigheter när det gäller att läsa och skriva samt perception. Medvetet och ibland omedvetet så övar vi timtals varje dag. Många saker har jag lärt mej som jag tidigare aldrig provat...ett exempel så enkelt som att tanka en bil! 
Vi övar ständigt eftersom jag har svårt med kortminnet och många skulle nog skratta åt oss om de hörde oss när vi åker bil.....då övar vi blommor i dikeskanten :)
I slutet av året kom våra katter och det är nog det bästa beslut vi tagit. Två stycken, en var för oftast väljer Hyacinth husse och Blondie matte, men de är alltid väldigt nära varandra och kelar.

Vi lever ett enkelt liv, försöker att laga all mat från grunden, vegetarisk samt baka vårt bröd själva.
Inredning är vårt stora intresse och vår lilla våning är full med garn och tyg samt nu även målarfärg.
Å älskar det djupa i livet också, gärna Antroposofi och religion. Historia är ett gemensamt intresse och Historia kanalen på TV en favorit. Å stickar, virkar samt broderar. det gör inte jag utan jag pysslar med mina kablar och sladdar och gillar min ljudanläggning....Bang&Olufsen, bästa kvalitet
Nu ska vi bara försöka hitta ett litet torp där vi kan släppa ut oss på grönbete...gärna primitivt eftersom Å varit scout och fixar sånt...och med vår vanliga övning så kan jag säkert lära mej

Vi önskar er alla en skön helg och i morgon ska vi titta på ett torp!

Fyllekran och surdeg

På en dag hinner vi med mycket i den här familjen.
Järna är ett av mina smultronställen här i Sverige. Har varit där många gånger och nu har även mannen hunnit introduceras...Han gillar alla konstiga hus. Det blåste kallt i´dag så vi gick bara in på Robygge och skippade de andra husen så någon utsällning hann vi inte se och det var kanske tur med tanke på en tidigare erfarenhet jag har.....mannen tycker det är krångligt med Antroposofi och hoppar helt enkelt över den delen och ägnar sej åt att äta ekologiskt, vilket vi gjorde på Saltå kvarn. Dagens lunch bestod av tomatsoppa och pastasallad, mannen åt två tallrikar av den heta tomatsoppan och jag var mäkta imponerad. Tyckte du om det frågade jag? Absolut , svarade mannen, det var ju vegetariskt. För numera är även han hängiven vegetarian, på egen begäran!
Sen gick vi ner till bageriet och köpte groddburk och bakferment så vi kan baka surdeg. Det är allt lite ordning på oss! Det som fattas är ett litet torp och några hönor och lite ekologiska odlingar.
Det var mannen som var kartläsare idag och han har fått en egen kartbok. Den hade jag preparerat igår och använt överstrykningspenna och klisterlappar. Det gick fint. Sen när vi skulle hem bestämde vi oss för att åka via Mariefred, då fck vi hitta en ny väg...vi höll på och hamna i Nyköping och det hade blivit fel...om jag skulle vara allvarlig i några meningar så är det oerhört svårt för mannen att läsa en karta pga hans perceptionsnedsättning. Eftersom hans hjärna fungerar som en kaffekokare utan filter har han svårt att sålla ut information och det innebär att han tar med allt som står längs vägen och på en karta står det mycket, men vi löste det genom överstrykningspenna och några få fasta punkter som jag hjälpte honom att välja ut.
Så kom vi till Mariefred och jag skulle ha en virknål. Hamnade utanför en Röda kors butik. Jag går in sa mannen som älskar loppisbutiker. Det tog tid innan han kom ut, med en stor kasse. I den kassen låg en glasflaska med kran som skulle stå i en guldställning....den var inte vacker...Vad ska vi ha en vinflaska till undrade jag? Den här kan vi ha saft i sa mannen..men det står vinflaska på etiketten och vi är båda absolutister sa jag...
När vi kom hem tog mannen bort etiketten och ställningen får bo på vinden så nu har vi en jättefin flaska! Som han ska ha kall glögg i till jul...

Kultur

Till slut börjar man inse vem man är och mitt i livet har jag fortfarande inte upplevt tjusningen med kroglivet....beror på flera saker, för det första hör jag illa ( skulle så gärna vilja en en sån tratt som Julia Ceasar had på gamla filmer) men det har jag inte och det innebär att jag inte hör vad sällskapet säger....för det andra är jag absolutist, något jag är stolt över men som många har svårt att förstå....fast det är enkelt, jag tycker inte. om alkohol!
får ibland frågan: Är du alkoholist? Nja då borde jag tyckt om alkohol eller hur.... nog om det.
Men jag gillar musik och speciellt när jag kör bil. Det ska vara på hög nivå och jag sjunger glatt med. Mannen som bara åkt med i ett år har börjat vänja sej och tack och lov är jag rätt musikalisk :) och han har ingenting emot min sång snarare mitt musikval, jag älskar kyrkomusik och klassiskt och det är lite nytt för honom som gillar psykedelia, osäker på stavningen. Han har tappert släpat ner CD skivor i bilen men hur det än är så hittar jag mina kära skivor.
Igår åkte vi till upphovsmännen, det är 12 mil enkel resa: Jag hann sjunga Ave maria många gånger, kan sköta CD spelare med kommando från ratten. Sen tog jag Bre dina vita vingar några gånger och lite klassiska stycken. Mannen fick gå emellan med Galenskaparna och så sjöng vi Macken, Husvagnen och vattenpumpen.... sen var vi framme
Vi hade en trevlig eftermiddag och upphovsmännen var som alltid fascinerade av vår IPAD. Kan man ta kort med den sa modern? Och då tog vi ett kort av henne och ett av fadern. Nu lägger vi ut det, sa vi. Vem kan se det frågade de? Alla sa vi,kommer inte på fråga! Och då hittade jag några funktioner som var väldigt skojiga,Helt i klass med förskolebarn antar jag men de måste prövas i fall de komer med i programmet, Smartare än en femteklassare, då kan jag svara på frågan hur sätter man dit en peruk på sin moder.....det är kultur...
På vägen hem var det dags för musik igen, mannen satt bredvid, är bäst så eftersom han inte har något körkort... vi sjöng för full hals och när vi är nästan hemma säger han : nu har jag hittat min röst!!!
Förvisso men fortarande inte rätt tonläge....det övar vi på nästa gång!!

Krock med liten farbror

Veckohandla är varken min eller mannens favoritsysselsättning....men vi tror inte att hemkörda matkassar innehåller snus eller kattmat och då går det inte juuuu. Alltså får vi själva masa oss iväg och handla. Ibland skriver jag en lista för det är så kul och läsa den när vi kommer hem och se om vi fick med oss någonting hem som vi skrivit upp på listan som vi glömt hemma....
Idag var en sådan dag när det var dags för matinskaffning fast först skulle det hämtas paket på svarta plan, egentligen heter det Sveaplan men det är så tråkigt där att jag döpt om det till svartaplan..
Men DHL verkar gilla det stället.
Nästa stop var Kronans droghandel, mysko namn, kommer ihåg första gången jag såg namnet det var innan apoteken började heta det. utan det var mina omvårdnadslärare som beställt material därifrån och jag skulle attestera fakturan...var tvungen och gå och fråga hur det stod till? Idag vet vi vad det är för ställe. Kom ut därifrån med en bärkasse medicin så nu klarar jag mej ett tag.
Sist men inte minst Netto i Torshälla inte Årby där är det bara rånförsök, två hitills i år.
Redan när vi kom in stod det en liten farbror med sin kundvagn och blockerade vägen, han diskuterade med en måttligt road expedit vad hans katt åt  och det var inte bananer... Vi lyckades ta oss förbi men vad vi än skulle ha så stod den lilla farbrorn där också...rätt snabbt förstod vi att han hade sitt veckonöje genom att handla och alla andra kunder skulle han tala med....vi var inte intresserade..vid mjölkdisken blev det trångt för då kom det en liten farbror till....mannen ställde sej en bit bort och överlät åt mej att knuffas, för det gjorde jag, svettig och instängd då blir det för mycket...men jag gjorde det diskret. När de vände ryggen till, haha
Väl framme i kassan var vi först de små farbröderna kom efter, tack och lov. Då hör vi plötsligt en basstämma ropa ut: Är det inte typiskt man hamnar alltid i fel kö!!! Jag tror jag lämnar vagnen här ochgår!!!! Det var farbrorn med katten ivrigt påhejad av farbror nummer två!!  Då var det tur att vi stod i andra kassan och bara kunde le åt eländet! Nästa vecka blir det inte veckohandling på en torsdag....

Livspussel och blöjor

Som alltid när det är ett allvarligt blogginlägg så rör jag ihop mina erfarenheter lite för att ingen ska känna igen sej som jag inte vidtalat.
i kvällens program av .Granskning handlade det om förskolor. Återkommer till det och gör en snabb reflektion av mina egna nästan 25 år inom förskolan.....
Min första kontakt var på en förkola med barn till läkare. Vihade inte så mycket kontakt med föräldrarna utan de lämnade och hämtade. Barnen hade långa dagar men verkade må bra. Livet  som förälder i slutet av 70 talet  var nog rätt okomplicerad. Samhällskritiken märkte vi av sagoböcker där det tidigare stått ; Kom hit neger,var överstrukna och det stod istället med kulspets; Kom hit Anders! Jaja
På 2000 talet är det skillnad...Under hela graviditeten bombaderas du av reklam hur den perfekta familjesituationen ska vara. En nybliven pappa sa, och varför skulle vi ha en amningsfotölj för 3000 kr som vi aldrig har använt?
Jag träffade ett föräldrapar, Du sa de till mej, vår lilla dotter har 39 graders feber tycker du viska gå till vårdcentralen? Först tittade jag på dem men insåg att de inte skojade utan var allvarliga....ja sa jag , det tycker jag. Okey då gör vi det, tack för rådet. Kanske inte så konstigt men om jag berättar att båda föräldrarna är läkare, då är det genast lite märkligt...
Min reflektion är att samhällets reklampropaganda gör föräldrar osäkra, inte alla givetvis men många för hur det än är så vill man sitt barns bästa. Och nu kommer jag till kvällens program. Förskoleköerna är långa och föräldrar måste arbeta. En förskola som då erbjuder näringsriktig kost ligger givetvis i linje med det vi vill ge våra barn. Det uppdgades att endast att maten fick kosta 12 kr per barn/ dag...en omöjlighet och barnen fick HÅRT BRÖD OCH VATTEN TILL FRUKOST.En kock sa till ägarna att de små barnen knappt har några tänder, de blöter upp brödet i gommen fick hon till svar!!!!
Trots att föräldrar fick veta detta hade de ingen annan möjlighet än att lämna sina barn pga långa förskoleköer, vilket dilemma....
Menför att knyta ihop säcken, det som jag också reagerade på var när den här förskolan fått kritik för att barnen hade såriga rumpor, för säga vad man vill men är det något som blivit bättre så är det blöjorna!!
Politikerna då? Ja de var flata men då jag jobbat som politiker och faktiskt gått på en förskolechef och ifrågasatt hennes barnantal på förskolorna/ kontra säkerhet så talade hon om för mej att det var inget problem! Jag ville alltså som politiker minska och hon ville öka!!!
Jaja efter Uppdrag Granskning kom Bonderöven, med Frank i jordgubbslandet med lilla Alma på ryggen och då kändes det som att det finns ändå mycket godhet i världen.

Instagram here we come

Hela helgen har vi väntat på besked om ny lägenhet. Blev ingen utan vi får börja använda picknickkorgen igen. Men Petson och Findus är alltid välkomna..
Det mesta har gått på sparlåga, utom auktionerna förstås...fick kämpa hårt om en gammal hattask, vann till slut. Fast jag har ingen hatt förstås men en massa andra saker som kan vara bra att ha. I allafall har jag virkat uggs till små människor, det är kul. Blir riktigt söta och oerhört mjuka, små fötter kan inte ha stickiga saker.

Här är de. Ska dit lite halkskydd också. På min tid fick man ha sockiplast....det var inte kul..

Då var det alltså dags att förbereda sej på att stanna kvar här, vilket är helt okey vi trivs jättebra och lilla våningen är mysig, men liten, nåja vi behöver inte tappa bort varandra iallafall.

Under en tid har jag funderat på hur bilder på FB kanha så fina ramar och efter lite forskningsarbete kom jag fram till att det är via Instagram...fick sitta och läsa på en del, men skam den som ger sej. Lyckades ta några kort också och med hjälp av bästa H fick jag in bilderna på FB, tack
Här är det bästa kortet med mannen som talar i telefon med finska maffian i Åmotsfors

Titta så fint kort det blev <3

Kortminne och dyslexi

Den här bilden fick oss till att ta tag i ett blogginlägg som vi funderat på en tid. Man kan tänka att mannen blir lite utelämnad i det här inläggen, men jag försäkrar att han är med och fullt delaktig.

Det är en tidig morgon och morsan drog mej ur sängen tidigt, samma tjat varje morgon, jag vill sova inte gå till skolan... men nu är jag här med 10-15 andra elever. Alla ska ta ut sin stol, snyta sej, harkla, vissla sätta stolen till rätta....vilket liv jag glömmer nästan sätta mej ner...fröken börjar prata men Bosse framför mej kliar sej i huvudet så jag hör inte, åhhh vilken bok var det nu dåååå! är det inte rast snart för jag vill gå på toa, drar Elsa i håret, det livar upp!
Så här är min skolgång, en enda lång kamp, kamp att stiga upp, kamp att sitta still, kamp med bokstäver som hoppar ikring.
Den dagen skolan varslut var jag den gladaste av alla. Hela sommarlovet sov jag, även på helgerna, mina kompisar har bekräftat att jag alltid sov när de ville ha ut mej och sparka fotboll...

För ett år sedan träffade jag en kvinna en pedagog...hon märkte direkt hur det stod till med mej och det hon gjorde var att ge mej verktyg för mina problem. Har du pluggat dej till den här kunskapen , frågade jag? Hon svarade, delvis men det mesta har jag lärt mej genom att mötaelever med samma svårigheter och eftersom ni alla är olika så har jag fått massor av tips.Hon frågade om jag ville pröva? Självklart svarade jag JA. Jag vill kunna säga den där långa järnvägen, då sa hon den, ja just den, okey
Hon delade upp ordet och efter några försök , kunde jag! Det varlycka och på morgonen när jag väckte henne kl 8 och med hög röst hojtade : TRANSIBIRISKA JÄRNVÄGEN! så skrattade vi båda två. Vi har snart i ett år tränat på ord som jag själv valt och velat lära mej.
Sen kommer på de ord som jag behöver kunna men omöjligt kan säga, då lägger vi till rörelser och det hjälper mitt minne att komma ihåg! Fantastiskt. Vi får öva många gånger eftersom jag har fel på mitt kortminne men med regelbunden träning och rörelser vid inlärningén brukar det funka!
Vi satt en kväll och diskuterade varför min skolgång var så stökig och hon förklarade hur en perceptionsstörning fungerar, ungefär som att koka kaffe utan filter, allt går igenom, alltså hörde du allt som lät i klassrummet, aha sa jag samma som att jag har svårt med reklamavbrotten, Japp sa hon, precis så.Det finns alltid hopp även för mej som tur är har en privatlärare utan att gå på Lundsberg......