Den här bilden fick oss till att ta tag i ett blogginlägg som vi funderat på en tid. Man kan tänka att mannen blir lite utelämnad i det här inläggen, men jag försäkrar att han är med och fullt delaktig.
Det är en tidig morgon och morsan drog mej ur sängen tidigt, samma tjat varje morgon, jag vill sova inte gå till skolan... men nu är jag här med 10-15 andra elever. Alla ska ta ut sin stol, snyta sej, harkla, vissla sätta stolen till rätta....vilket liv jag glömmer nästan sätta mej ner...fröken börjar prata men Bosse framför mej kliar sej i huvudet så jag hör inte, åhhh vilken bok var det nu dåååå! är det inte rast snart för jag vill gå på toa, drar Elsa i håret, det livar upp!
Så här är min skolgång, en enda lång kamp, kamp att stiga upp, kamp att sitta still, kamp med bokstäver som hoppar ikring.
Den dagen skolan varslut var jag den gladaste av alla. Hela sommarlovet sov jag, även på helgerna, mina kompisar har bekräftat att jag alltid sov när de ville ha ut mej och sparka fotboll...
För ett år sedan träffade jag en kvinna en pedagog...hon märkte direkt hur det stod till med mej och det hon gjorde var att ge mej verktyg för mina problem. Har du pluggat dej till den här kunskapen , frågade jag? Hon svarade, delvis men det mesta har jag lärt mej genom att mötaelever med samma svårigheter och eftersom ni alla är olika så har jag fått massor av tips.Hon frågade om jag ville pröva? Självklart svarade jag JA. Jag vill kunna säga den där långa järnvägen, då sa hon den, ja just den, okey
Hon delade upp ordet och efter några försök , kunde jag! Det varlycka och på morgonen när jag väckte henne kl 8 och med hög röst hojtade : TRANSIBIRISKA JÄRNVÄGEN! så skrattade vi båda två. Vi har snart i ett år tränat på ord som jag själv valt och velat lära mej.
Sen kommer på de ord som jag behöver kunna men omöjligt kan säga, då lägger vi till rörelser och det hjälper mitt minne att komma ihåg! Fantastiskt. Vi får öva många gånger eftersom jag har fel på mitt kortminne men med regelbunden träning och rörelser vid inlärningén brukar det funka!
Vi satt en kväll och diskuterade varför min skolgång var så stökig och hon förklarade hur en perceptionsstörning fungerar, ungefär som att koka kaffe utan filter, allt går igenom, alltså hörde du allt som lät i klassrummet, aha sa jag samma som att jag har svårt med reklamavbrotten, Japp sa hon, precis så.Det finns alltid hopp även för mej som tur är har en privatlärare utan att gå på Lundsberg......

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar