Hon satt på sin balkong, det var varmt och hon hade bara rosorna på sej. Hon väntade spänt snart skulle han komma och ha en kvinna med sej, en svensk med mycket utbildning.....
De kom och byxorna åkte på. Kaffet var gott och hon tog tre bitar av tårtan, diabetes men va gjorde det, inte varje dag lillpojken fyllde år.
Minnet var inte det bästa och hon glömde hela tiden att kvinnan inte kunde finska. Du måste prata svenska sa sonen, hon kan inte finska..
Det var varmt ute och stegen hem till mellansonen var tunga, mycket tunga. Det var inte långt så till sist satt de tätt tillsammans i soffan. Lillpojkens kvinna satt närmast och plötsligt tog hon upp en liten fläkt ur handväskan, den knyckte hon snabbt men en harang på finska :)
Kort skickades runt svårt och se utan glasögon, de låg på bordet men lillpojkens kvinna hade på sej ett par riktigt tjusiga, de tog hon <3
Mat hemma hos lillpojken, gott och så mysigt och pusigt de hade. Detta upprepades många gånger.
En sjal, mössa och tofflor virkade lillpojkens kvinna till henne, hon blev så glad.
Det blev sjukhus och hennes kropp blev svagare trots det fanns det en man som blev mycket förtjust i henne, hennes utstrålning var det inget fel på.
Slutet kom fort och nu är hon hos sin man som hon levt utan i så många år.....
Det är tomt och sorgen är stor
Vila gott nu
Beklagar verkligen ♡
SvaraRadera