Kortminne och dyslexi

Den här bilden fick oss till att ta tag i ett blogginlägg som vi funderat på en tid. Man kan tänka att mannen blir lite utelämnad i det här inläggen, men jag försäkrar att han är med och fullt delaktig.

Det är en tidig morgon och morsan drog mej ur sängen tidigt, samma tjat varje morgon, jag vill sova inte gå till skolan... men nu är jag här med 10-15 andra elever. Alla ska ta ut sin stol, snyta sej, harkla, vissla sätta stolen till rätta....vilket liv jag glömmer nästan sätta mej ner...fröken börjar prata men Bosse framför mej kliar sej i huvudet så jag hör inte, åhhh vilken bok var det nu dåååå! är det inte rast snart för jag vill gå på toa, drar Elsa i håret, det livar upp!
Så här är min skolgång, en enda lång kamp, kamp att stiga upp, kamp att sitta still, kamp med bokstäver som hoppar ikring.
Den dagen skolan varslut var jag den gladaste av alla. Hela sommarlovet sov jag, även på helgerna, mina kompisar har bekräftat att jag alltid sov när de ville ha ut mej och sparka fotboll...

För ett år sedan träffade jag en kvinna en pedagog...hon märkte direkt hur det stod till med mej och det hon gjorde var att ge mej verktyg för mina problem. Har du pluggat dej till den här kunskapen , frågade jag? Hon svarade, delvis men det mesta har jag lärt mej genom att mötaelever med samma svårigheter och eftersom ni alla är olika så har jag fått massor av tips.Hon frågade om jag ville pröva? Självklart svarade jag JA. Jag vill kunna säga den där långa järnvägen, då sa hon den, ja just den, okey
Hon delade upp ordet och efter några försök , kunde jag! Det varlycka och på morgonen när jag väckte henne kl 8 och med hög röst hojtade : TRANSIBIRISKA JÄRNVÄGEN! så skrattade vi båda två. Vi har snart i ett år tränat på ord som jag själv valt och velat lära mej.
Sen kommer på de ord som jag behöver kunna men omöjligt kan säga, då lägger vi till rörelser och det hjälper mitt minne att komma ihåg! Fantastiskt. Vi får öva många gånger eftersom jag har fel på mitt kortminne men med regelbunden träning och rörelser vid inlärningén brukar det funka!
Vi satt en kväll och diskuterade varför min skolgång var så stökig och hon förklarade hur en perceptionsstörning fungerar, ungefär som att koka kaffe utan filter, allt går igenom, alltså hörde du allt som lät i klassrummet, aha sa jag samma som att jag har svårt med reklamavbrotten, Japp sa hon, precis så.Det finns alltid hopp även för mej som tur är har en privatlärare utan att gå på Lundsberg......

Prinsesstårtor

 

Ibland måste upphovsmännen tittas till. idag var det en sån dag tyckte vi. Alltså blev det en tur till Uppland. Men först skulle det inhandlas bakverk. Finska bageriet är inte med i tiden och vägrar ta kort, bara pengar..vi glömde fråga om det gick att swisha... det fick istället bli en blå marsipantårta. För på något sätt måste de finska färgerna finnas mitt i allt det skånska...När vi kom dit kom en pigg snart 85 åring och öppnade med rullatorn i högsta hugg. Även moster B var där, det  kul hon är min favoritmoster <3

Vi åt litegrann och rullatorn hade full fart hela tiden, så roligt att se.

Så blev det dags för fika och plötsigt hade 85 åringen bestämt sej för att i stort sett äta hela tårtan själv, moster ville spara en bit till kvällen och p skrapade nästan av glasyren på sin assiett, hahaha men vad hjälpte det m hade bestämnt sej för att tårtan skulle ätas upp, av henne själv, hahaha. Vi lovade att komma med en stor sådan tårta när hon snart fyller år. Vill du det frågade vi? Ja jag vill göra iordning mina ögonbryn svarade hon, men B tycker det är för dyrt att ge mej.....men vi bestämde iallafall att det blir både tårta och ögonbrynsfärg. Bra svarade hon och tog den sista tårtbiten, haha

 

På vägen hem åkte vi in på Fullerö handel, där kan man gå lääänge i allafall mannen som är den enda man jag känner som verkligen älskar inredningsbutiker....och kläder förstås, jag lyckades vinna en auktion på nätet, en ridrock från Marlboro hans favoritmärke. Ett tag trodde jag han skulle ståoch beundra rocken i klädkammaren, haha jaja jag har popat en en lusetröja till honom också.Åter till Fullerö, vi hittade lite nya saker till dörrkransen och har vi nu tur får vi en ny ytterdörr att hänga den på, i morgon får vi veta.

Det bästa i dag var att vi fick se bilder på två riktiga prinsessor, tänk att det finns något så gulligt på riktigt <3

 

 

Trevlig helg





Full fräs

Allting händer på en gång i den här lilla våningen, det är konstigt. Allting började med att vi upptäckte auktioner på nätet. Mannen hade redan upptäckt blocket men där fanns inga bokmärken, det gjorde det på Tradera, många...sen blev det filmisar, sen blev det kläder, sen blev det....en förlovningsring! men man kan väl inte köpa en förlovningsring för 160 kr i 18 karat guld? Jodå det går jättebra! finns bara ett problem, vi har redan varsin förlovningsring...den här har stenar och det vill inte mannen ha, en del är kräsna. En en vän sa att det är bra med en extra om du tappar den du har, haha brukar inte tappa mina fingrar...
Mannen blev i allafall lycklig när han fick en ridrock från Marlboro, han har tom erbjudit sej att autionera ut saker som jag ropat in och vi inte behöver...
I morgon ska vi titta på lägenheter, två stycken, vi vet inte än hur vi ska kunna välja ochidag fick vi besked om vilka efternamn som går att välja men vi vet inte hur vi ska kunna välja....
jaja nu ska vi i allafall förbereda inför påsk och då gäller det att pälsbolls säkra tupparna. Den på bilden lyckade vi ropa in på en nätauktion....gissa vilken..
trevlig kväll

Oskrivna regler och traditioner

Än så länge har vi en levande landsbygd i Sverige. Vid denna årstid vaknar landskapet ur sin vinterdvala och ljuset kommer tillbaka.
Jag har i många år bott ute på landsbygden från att varit uppväxt i storstan. Nu är jag åter i stan, mitt i stan och det är trevligt men saknar landsbygden.
Mannen som är en man som inte räds förändringar vill gärna följa med ut på landet.
nu kommer jag till det rubriken syftar på och här blir det ett hopkok av sanning och fritt tänkande.
bilden hittade jag för några veckor sedan då vi var ute på turne och den har etsat sej fast. Alltså åkte vi förbi idag och fotograferade. Mitt på en anslagstavla utanför en lanthandel satt denna affisch. Alla andra var dataskrivna utom denna knytis på Åsborgen. Denne någon har lagt ner arbete på att göra den, olika färger lite blommor och så. Och framförallt den fastnar i minnet.
Tänk er nu att vi går på knytis i en liten by i Sörmland eller Västmanland. Vad ska vi ta med? Kakor? har vi något gammalt hemligt recept sedan fyra generationer tillbaka? Eller duger något bakverk från Leila bakar i Frankrike? Kanske göra lite sill? men var sk sillen komma ifrån?
Jag tror att för att fixa ett knytis då behövs ett riktigt bra recept...
Alla oskriva regler som är hopplösa att följa eftersom de egentligen inte finns men ändå inte. Kyrkokören startar inte på hösten förrän potatisen tagits upp, jaha och när är det då? Finns inte skurlov och potatislov längre...fast det kan vi införa.
Kommer ihåg när jag skulle koka soppa med två äldre damer, är plattan varm sa ena damen och la handen på plattan, ja det är den sa hon och jag hade hjärtat i halsgropen. Men en gammal bondmoras hand är härdad.
Hembygdsgårdar lever fortfarande men håller på att försvinna och här hör man ofta, den yngre generationen vill inte ta vid, det är inte den sanning jag set utan dessvärre är det som recepten...det finns en hierarki även på landsbygden och de äldre, inte alla men en del vill inte dela sina kunskaper och då blir det svårt för någon att ta över. Allt för många gånger har jag sett unga krafter som vill men inte släpps in och plötsligt en dag ligger kunskapen med en stroke och då är plötsligt kunskapen borta.
Vi måste alltså hjälpas åt att få vår landsbygd att överleva!! Jag tror att jag ska anmäla oss till Knytis....får väl gå till någon delikatessdisk och handla, för receptet är ju verkligen hemligt i ordets rätta bemärkelse
Önskar er alla en riktigt trevlig helg

Byta riktningar

Namnförslag

Jag har under många år funderat på ett nytt efternamn. Ibland har jag bytt men då genom giftermål. Den här gången vill jag byta alldeles av mej själv. Mannen som är en sann optimist ville hänga på. Alltså letade jag mej in på PRV sidan. Där har jag som sagt varit förr och det finns en massa skojiga namn man kan heta. Mannen drog upp diabilden på tv skärmen så vi skulle se, eller han rättare sagt, själv bär jag glasögon så jag ser.
Så började jag och visade hur det gick till, konkret och bra. Vi fick några okey förslag som vi skrev ner. Sen var det mannens tur. Resultatet fick mej att skratta, i stort sett alla namn lät som Ahmed och så. Jag frågade då om vi skulle passa på och byta religion också och om jag skulle börja bära sjal? Men det gör du ju jämnt svarade mannen och nålar har vi kvar sedan jul...provade igen och fick fram riktigt bra förslag och slapp byta religion. Skönt och slippa slöja ,jag skulle bli så svettig...
Nu kom mannen på att även han skulle byta namn. De nya var mycket roligare än det han har. Tänk vad glad din mamma och moster skulle bli! Det är sant de klarar inte ens hans förnamn i dagsläget trots idog träning.
Måste meddela arbetsförmedlingen då sa mannen och jag brast ut i gapskratt. Det är en myndighet du absolut inte måste meddela, du är är ju sjukpensionär? Ja det är sant sa mannen, då slapp vi det också.

Efter att ha haft en sömnlös natt på grund av två pälstroll som spelade fotboll med mitt ena pärlörhänge, har vi äntligen bestämt att vi måste ha en större bostad. Lyckade hitta ett objekt en bit utanför stan. Hittade ritning tom. Men skulle vi få in vår säng? Matematik är ingens starka sida och vi tog till hjälp för att komma fram till hur mycket 12 kvm är. Då tog mannen fram måttbandet och mätte sängen, ett mått som vi faktiskt vet, men det blir så där vimsigt hos oss rätt ofta. Pälsbollarna hjälpte till, båda två och jagade mått bandet. Kom då och tänka på reggio Emilias förhållningssätt där några barn ska hjälpa den lokale snickaren att mäta hur stort ett bord ska vara. De har inget måttbandet utan använder en sko. Alltså får snickaren mått på ett bord som ska vara lika långt som 10 skor. Kanske pälsbollarna kan lämna måttet i antal svansar? Fast Blondies Maine coon svans är mycket längre än Hyacinths lilla svans.....nåja de löser det säkert.
Nu har vi läst om det lilla samhället. Det finns en orienteringsklubb där, kommer inte på fråga sa jag och tänkte på förra sommaren när mannen var vilse i 5,5 timme och jag körde 13 mil och letade. Det ända han svarade var väg 288 så något har mannen utan körkort lärt sej, vägnummer är bra riktmärken. Det finns ett elljusspår läste jag vidare, vad bra sa mannen tänk om det finns lampor i spåret......
Jaja spännande är det i allafall....

Nya i Världen

Två små nya människor

När jag var två år , flyttade min familj hit från Finland. Jag var yngst i en syskonskara på fyra. Mamma och pappa var med. Senare utökades familjen med en hund, Jerry, en svart schäffer. Vi hamnade i Eskilstuna i en fin lägenhet med rinnande vatten tom ett badkar. Ingen av oss kunde svenska men det var många finnar som flyttade hit och vi hjälptes åt.
Började på svenskt dagis och då kom det svenska språket fort.
Vi hade det bra men ändå var höjdpunkterna när vi åkte till Finland på semester. Allt var sej likt där.
Dags att börja skolan, det var tråkigt!!! Jag kunde inte sitta still och fick ständigt skäll....
I andra klass dog min pappa och vi flyttade till Ängsholmen. Jag började skolan i Torshälla, det var tråkigt!!!!
Musiken har alltid varit mitt liv. Och en ny musikstil krävde en helt ny outfitallt från hår till skor. Om någon på den här tiden vetat vad hyperaktivitet och dyslexi varit, då hade säkert min skolgång varit bättre och min allmänbildning.
Men det finns hopp säger min sambo och tillika privatlärare, älskar henne

En liten flicka är också med på kortet, tre år gammal. Kortet är taget på Eggeborns . Den här flickan föddes i en egen kull, inte en ända syster eller bror. Hennes mamma var hemma med henne, inget dagis. När flickan skulle börj på lekis hade en fröken hand om även andra barn, det tyckte flickan var konstigt...
Den här lilla familjen åkte jämnt till Skåne, mamman och pappan var därifrån. De pratade lite konstigt, men hon förstod.
Hon älskade sin skolgång och fortsatte studera i många år. Jobba i olika stadier. Men den roligaste eleven är ändå den lille finske pojken. Älskar honom och ser också vilka framsteg det går att göra med diverse pedagogiska knep.
Allt gott

Råttan på repet

Chalt paint

Härligt Lantligt är en sida på face book som ger mycket inspiration och framförallt ny kunskap. För några veckor sedan fick vi höra talas om Chalk paint. Vi beställde en provburk och målade allt vi kom över..jodå det fungerande inget förarbete och extremt kort torktid. alltså bestämde vi oss för att göra om byrån vi släpat hem. Vi fortsatte med old white kulören samt att vi köpte en burk vax. Detta har vi nu sysselsatt oss med i flera dagar....färgen luktar inte men det gör vaxet.....tror både vi och pälstrollen varit lite mer snurriga än vanligt...
Till sist blev vi i allafall nöjda. Målade flera gånger, kom på att vi skulle ta bort beslagen, skriuvade ut36 st små, små skruvar, tappade inte bort någon! La i beslag och skruvar i en lösning av diskmedel och vinsyra, skruvade i 36 st skruvar utan att tappa bort någon..
Idag fick byrån åka på mattan in till sin plats. På samma tur åkte också Blondie det tyckte både hon och byrån var skojigt !
Sen började fas två dags att lägga in kläder i byrån, vilketinnebar att det blev en omfördelning i alla garderober. Nu hittar vi bättre tom lakan och handukar.
En viss rensning hade behövts för i det här hemmet är det mannen som har mest kläder, väldigt mycket kläder.. i våras tyckte jag att vi skulle köpa shorts åt honom...sen hittade vi en låda med 7 par och då stod vi över det inköpet....
Go kväll