Det hördes ett svagt gnisslande när den tunga kedjan rörde sej mot den rostiga ring den löpte igenom..mannen i hörnet rörde sej försiktigt. Det var mörkt och fuktigt och en obeskrivlig stank gjorde luften tätt i den lilla cellen. Lite dagsljus sipprade in genom en glugg högst upp under det stenklädda taket.Mannen som var fjättrad i kedjor var obeskrivligt smutsig, det långa året hängde i feta slingor. Av de en gång så fina guldbrokads kläderna fanns bara trasor kvar. De vackra stövlarna var seda länge borta och nu fanns endast hans bara fötter med avbrutna naglar, Några naglar saknades och han kunde fortfarande minnas den obeskrivliga smärta som uppstod när de rycktes ut. En lucka sköts upp i den järnskodda dörren, ett anskikte som nästan stank värre än han själv blev synligt.ÄT! skrek den ene av vakterna som ständigt stod på vakt. Han sköt in ett spruket träfat med en obeskrivlig sörja.... mannen i kedjorna, Axel Blodsbälte slöt sina ögon och gick in i fantasin. Där fanns inga faror, inget mörker, inget hat bara skönhet och ljus........
I ett slott nära dej i Uppland. Vill du följa med??
Nu Åsa ska jag läsa din story. Ska bli kul.
SvaraRadera