Den magiska natten

När Christel vaknade upp befann hon sig i en skön säng och Olivia låg tätt intill henne. Idag var det den längsta dagen på året och natten som följde den natt då naturen givmilt gav av sina krafter. Hon kände en pirrning i kroppen och tänkte på Axel och undrade om han tänkte på henne också? Den här natten hade alltid betytt mycket för henne och redan som barn hade hon strövat runt hela natten för att fånga dagg...

Axel satt i ett stort rum med de andra munkarna och bad men hans tankar gick till Christel och han undrade om hon hade möjlighet att fånga dagg i år..
Han bad intensivt till Madonnan med barnet men var skeptisk om hon skulle lyssna till hans böner eftersom hon visste att Axel inte bekände sej till den kristna tron...han såg Madonnan som den Madonna Christel till bad i den gamla tron...

Olivia slog upp sina klarblå ögon och ett leende spreds över hennes lilla ansikte. Jag är hungrig mor , sa hon. De klädde sej hastigt och gick ner i den stora salen. Solen lyste upp hela rummet det skulle bli en fin dag.
Christels gudmor tog emot dem också hon med ett leende på läpparna. Christel blev alldeles varm i hjärtat av den kärlek som utstrålades här.
Idag har vi mycket att göra sa den gamla, vi ska ta tillvara på de krafter naturen skänker oss idag.
Hela dagen samlades det in olika blommor för att smycka salen och fallossymbolen restes under högtidlig tystnad. Sedan tog några kvinnor fram sina flöjter och de övriga rörde sej runt fallossymbolen. Även lilla Olivia var med och hon tog så fina gracila små steg med allvarligt ansikte. Tänk att hon redan kunde förstå... Christel såg att den lilla senare satt och strök en liten ekorre mjukt över dess päls.

De blev en lång dag men så äntligen var det dags. En av de äldre kvinnorna passade Olivia, inga oskulder skulle vara med, det kunde vara farligt.
Christel vandrade iväg för att plocka sina blommor, Klöver, Timotej, Rölleka, Ängsull och Förgätmigej . Det tog ett tag men som sagt natten var magisk och Christel njöt. Den här natten när det inte ens blev mörkt..
Så hittade hon äntligen daggkåpor hennes favorit. Hontog av sej sina kläder och rullade sakta naken och kände hur naturens krafter tog sej in genom porerna i hennes kropp. Hon tog fram det linnestycke hon haft med sej och genomblötte det för att kunna tvätta Olivia senare.
Hon kände sej stark och lycklig nu skulle hon tillbaka och lägga sina blommor under kudden och i sina drömmar kunna se sin framtid.
På vägen tillbaka la hon några vackra stenar och torkade örter vid Madonnan.....

Pergament

Axel vände sej om och såg hur brodern höll i den 9 svansade katten.  Det är jag som gjort den till dej, sa han. Ut svarade Axel. Han klädde sakta på sej munkläderna och mindes plötsligt att han aldrig klätt på sej själv förr. Han var en rikemansson som blivit uppassad av tjänstefolk i hela sitt liv. Alltid hade någon funnits till hands för att hjälpa till. Hans liv hade präglats av lyx och rikedom. Kärlek hade det däremot varit ont om. Hans mor dog kort efter hans födelse eller försvann. Historierna gick isär. Hon hade varit en kvinna av den gamla tron, något fadern inte accepterade...som så mycket annat. Axel var uppväxt med ammor och tjänstefolk och så gamle Tobias, hans trogne vän. Tobias var den som i smyg lärt Axel att läsa och skriva och nu behärskade han den konsten riktigt bra. Men vad skulle han med den kunskapen nu?
Det ringde till bön och ett långt led med munkar förflyttade sej till kapellet. Axel stod i det bakersta ledet och tog in alla nya intryck. Efter bönen bad abboten att de skulle stanna kvar. Han berättade att deras filialkloster drabbats av sjukdom och därför skulle några bröder bege sej dit och hjälpa till att gräva gravar. När Axel blev utsedd var han inte förvånad....

Mot nya öden

Axel satt på en skraltig vagn dragen av en trött gammal oxe. Det var olidligt hett och han hade åkt i flera timmar. Hans humör var allt annat än glatt för han visste att färden gick till Santusklostret, det hårdaste i hela landet. Om man väl kom in så kom man inte ut förrän ens tid på jorden var över. Detta var hans fars straff för att han åtrått en kvinna som trodde på den gamla tron och även henne hade han straffat genom att gifta sej med henne. Hur det gått hade han ingen aning om. Men idag hade fadern skrytit om deras vackra barn och sin fantastiska hustru. En av hans män hade gett honom en gliring som det inte var meningen att Axel skulle höra, du satte på henne kyskhetsbältet iallafall.....och äldste sonen kom väldigt fort efter bröllopet alldeles lagom efter deras vårfest. Fadern drog sitt svärd och skilde mannens huvud från kroppen med ett ända hugg. Huvudet rullade längs vägen men ingen vågade protestera...
Så kom de slutligen fram och det mörka dystra klostret öppnade sin stora träport. Axel slängdes av kärran som en säck potatis och togs genast med till den cell som skulle bli hans bostad för resten av hans liv. En liten cell med ett krucifix på väggen, en smal brits med grova sängkläder. Framför den lilla gluggen som tjänade som ljusinsläpp stod ett litet bord och en stol. På bordet låg en bibel, gisslet och den niosvansade katten...
En broder kom in med hans munkkläder och till Axels förvåning verkade han riktigt sympatisk. Ta av dej allt det du har på dej, Axel var trött och orkade inte protestera, dock uppfattade han broderns lystna blickar när han stod naken på golvet... Han kände en stark smärta och förstod. Det skulle bli värre än han trott.....

Någonstans nära dej, vill du följa med?????

Värme

Sakta roddes båten över det mörka vattnet, Christel höll den lilla i sin famn, hon hörde på hennes andhämtning att hon äntligen fallit i sömn. Snart syntes konturen av stranden på den andra sidan. Några facklor brann med ett välkomnande sken. Båten drog tyst upp på land och gjordes fast. Christel tog den lilla och började gå efter facklornas sken. De slutade vid ett stort stenhus. Taket var valmat och klätt med vass. Det var länge sedan hon var här, sist var hon en liten flicka inte mycket större än Olivia. Dörren öppnades och hennes gudmor blev synlig. Hon var så vacker i sin rikt broderade långa klänning. Det långa håret var utslaget. Men det brann en stark aura runt henne. så kom du då till slut sa hon och den minsta har du med dej. Jag har redan sett att hon ärvt gåvan. Men låt oss skynda in det är för kallt att vara ute nu.

Det var en stor sal de kom in i och i mitten brann en klar vacker eld. Några stolar stod placerade runt elden. Det är det sista Christel mindes innan hon somnade....

Herbatonill

De hade satt sej under en tätt gran. Det var månsken, fullmåne den tid då mycket hände i skog och mark om man var uppmärksam. Olivias fot hade svullnat och Christel krängde hastigt av sej sin ränsel för att söka efter påsen med örter. Hon var alltid försiktig med den kunskapen för hon visste hur det kunde gå för dem som öppet visade dessa kunskaper. Allt som oftast brann bålen....

Det hade hon glömt, Herbatonill hade hon ingen, den bästa växten för att dämpa svullnad. Hon sökte med blicken och lite längre bort tyckte hon sej skymta några Herbatonill blad, turen var på hennes sida eller var det kanske rent av madonnan själv som beskyddade henne? Hon bad tyst Olivia att sitta kvar medan hon hukande smög iväg..den lilla nickade. När Christel kom tillbaka var den lilla försvunnen. Skräcken grep tag i henne men så hörde hon ljud bakom granen..den lilla satt bredvid en liten hare och strök över dess mjuka päls, kunde det vara så att hon ärvt Christels förmåga att tala med djuren? Hon lockade den lilla till sej och la ett förband runt den svullna foten. Hastigt mumlade hon några ord och korsade sej.

Ute på sjön hördes försiktiga plask från åror som rörde sej.....

På en plats nära dej, vill du följa med??

De klara ögonen

Skräcken högg i bröstet när hon i skydd av mörkret sprang det fortaste hon kunde, trots det otympliga kyskhetsbältet som hon hade på sej och som höll hennes steg kortare. Den lilla flickan snavade och grät tyst då hennes fot svullnade. Denna älskade modiga lilla flicka, hennes ända dotter, Olivia . Barnet var tre år och hennes hy var glåmig efter att sällan fått vistats utomhus. Hon hade redan ett mycket gott förstånd och skänkte sin mor en sådan glädje. Hennes stora blå ögon lyste i den mörka skogen. Måtte de nu hinna fram....var var sjön som skulle befria?

På en plats nära dej vill du följa med ??!!