Axel vände sej om och såg hur brodern höll i den 9 svansade katten. Det är jag som gjort den till dej, sa han. Ut svarade Axel. Han klädde sakta på sej munkläderna och mindes plötsligt att han aldrig klätt på sej själv förr. Han var en rikemansson som blivit uppassad av tjänstefolk i hela sitt liv. Alltid hade någon funnits till hands för att hjälpa till. Hans liv hade präglats av lyx och rikedom. Kärlek hade det däremot varit ont om. Hans mor dog kort efter hans födelse eller försvann. Historierna gick isär. Hon hade varit en kvinna av den gamla tron, något fadern inte accepterade...som så mycket annat. Axel var uppväxt med ammor och tjänstefolk och så gamle Tobias, hans trogne vän. Tobias var den som i smyg lärt Axel att läsa och skriva och nu behärskade han den konsten riktigt bra. Men vad skulle han med den kunskapen nu?
Det ringde till bön och ett långt led med munkar förflyttade sej till kapellet. Axel stod i det bakersta ledet och tog in alla nya intryck. Efter bönen bad abboten att de skulle stanna kvar. Han berättade att deras filialkloster drabbats av sjukdom och därför skulle några bröder bege sej dit och hjälpa till att gräva gravar. När Axel blev utsedd var han inte förvånad....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar