Skräcken högg i bröstet när hon i skydd av mörkret sprang det fortaste hon kunde, trots det otympliga kyskhetsbältet som hon hade på sej och som höll hennes steg kortare. Den lilla flickan snavade och grät tyst då hennes fot svullnade. Denna älskade modiga lilla flicka, hennes ända dotter, Olivia . Barnet var tre år och hennes hy var glåmig efter att sällan fått vistats utomhus. Hon hade redan ett mycket gott förstånd och skänkte sin mor en sådan glädje. Hennes stora blå ögon lyste i den mörka skogen. Måtte de nu hinna fram....var var sjön som skulle befria?
På en plats nära dej vill du följa med ??!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar