Sakta roddes båten över det mörka vattnet, Christel höll den lilla i sin famn, hon hörde på hennes andhämtning att hon äntligen fallit i sömn. Snart syntes konturen av stranden på den andra sidan. Några facklor brann med ett välkomnande sken. Båten drog tyst upp på land och gjordes fast. Christel tog den lilla och började gå efter facklornas sken. De slutade vid ett stort stenhus. Taket var valmat och klätt med vass. Det var länge sedan hon var här, sist var hon en liten flicka inte mycket större än Olivia. Dörren öppnades och hennes gudmor blev synlig. Hon var så vacker i sin rikt broderade långa klänning. Det långa håret var utslaget. Men det brann en stark aura runt henne. så kom du då till slut sa hon och den minsta har du med dej. Jag har redan sett att hon ärvt gåvan. Men låt oss skynda in det är för kallt att vara ute nu.
Det var en stor sal de kom in i och i mitten brann en klar vacker eld. Några stolar stod placerade runt elden. Det är det sista Christel mindes innan hon somnade....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar