Herbatonill

De hade satt sej under en tätt gran. Det var månsken, fullmåne den tid då mycket hände i skog och mark om man var uppmärksam. Olivias fot hade svullnat och Christel krängde hastigt av sej sin ränsel för att söka efter påsen med örter. Hon var alltid försiktig med den kunskapen för hon visste hur det kunde gå för dem som öppet visade dessa kunskaper. Allt som oftast brann bålen....

Det hade hon glömt, Herbatonill hade hon ingen, den bästa växten för att dämpa svullnad. Hon sökte med blicken och lite längre bort tyckte hon sej skymta några Herbatonill blad, turen var på hennes sida eller var det kanske rent av madonnan själv som beskyddade henne? Hon bad tyst Olivia att sitta kvar medan hon hukande smög iväg..den lilla nickade. När Christel kom tillbaka var den lilla försvunnen. Skräcken grep tag i henne men så hörde hon ljud bakom granen..den lilla satt bredvid en liten hare och strök över dess mjuka päls, kunde det vara så att hon ärvt Christels förmåga att tala med djuren? Hon lockade den lilla till sej och la ett förband runt den svullna foten. Hastigt mumlade hon några ord och korsade sej.

Ute på sjön hördes försiktiga plask från åror som rörde sej.....

På en plats nära dej, vill du följa med??