onsdag 11 juni 2014

Mot nya öden

Axel satt på en skraltig vagn dragen av en trött gammal oxe. Det var olidligt hett och han hade åkt i flera timmar. Hans humör var allt annat än glatt för han visste att färden gick till Santusklostret, det hårdaste i hela landet. Om man väl kom in så kom man inte ut förrän ens tid på jorden var över. Detta var hans fars straff för att han åtrått en kvinna som trodde på den gamla tron och även henne hade han straffat genom att gifta sej med henne. Hur det gått hade han ingen aning om. Men idag hade fadern skrytit om deras vackra barn och sin fantastiska hustru. En av hans män hade gett honom en gliring som det inte var meningen att Axel skulle höra, du satte på henne kyskhetsbältet iallafall.....och äldste sonen kom väldigt fort efter bröllopet alldeles lagom efter deras vårfest. Fadern drog sitt svärd och skilde mannens huvud från kroppen med ett ända hugg. Huvudet rullade längs vägen men ingen vågade protestera...
Så kom de slutligen fram och det mörka dystra klostret öppnade sin stora träport. Axel slängdes av kärran som en säck potatis och togs genast med till den cell som skulle bli hans bostad för resten av hans liv. En liten cell med ett krucifix på väggen, en smal brits med grova sängkläder. Framför den lilla gluggen som tjänade som ljusinsläpp stod ett litet bord och en stol. På bordet låg en bibel, gisslet och den niosvansade katten...
En broder kom in med hans munkkläder och till Axels förvåning verkade han riktigt sympatisk. Ta av dej allt det du har på dej, Axel var trött och orkade inte protestera, dock uppfattade han broderns lystna blickar när han stod naken på golvet... Han kände en stark smärta och förstod. Det skulle bli värre än han trott.....

Någonstans nära dej, vill du följa med?????

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar